Så har jag återvänt hem efter några fantastiska dagar som domare och gäst hos den Danska Engelska Setterklubben.
Fick förmånen att döma UKK tillsammans med Svend-Åge Vad. Det är ett prov där årets 1:a pristagare bland unghundar möts för att kora årets unghund. Vid detta prov läggs den största vikten på naturlig talang i form av stil, format, reviering mm. Dessa kvalitéer betyder mer än dressyr och fågeltagningar, även om det såklart har en viss betydelse i bedömningen. 16 hundar ställde upp i denna prestigefyllda tävling. Det var mycket hög klass på deltagande hundar och det blev små nyanser som fick fälla avgörandet. Jag konstaterar att dansk engelsk setter just nu har en mycket god återväxt och är säker på att flera av de hundar jag dömde kommer att få betydelse som kommande avelshundar.
Bjergsagers Zika vann, följd av Nordvestjydens Milla, Klintholms Artur, Tobölbjergs Nobel och med Drongstrup E Bessie som nr 5.
Det var många tal och gåvor till klubben. Den Svenska Engelska Setterklubben skänkte en fin tavla, med ett jaktmotiv från ripjakt.
Jag träffade många gamla bekanta och vänner i Danmark. Bl a Kurt Nedergaard, kennel Nordvestjydens, som för länge sedan köpte Hagalidens Maja som blev Dansk Jaktchampion.
Paul Rasmussen, Östkystens kennel, som bla använde Hagalidens Klint i sin framgångsrika avel.
Jag träffade också Keld Hansen som jag mötte i finalen på Svenska Setterklubbens segrarklass vid vårt 100-årsjubileum år 2003. Han hade då Pilehave Tinn och jag Hagalidens Othelia, som vann detta prov med cert.
Styrelsen med ordförande Erling Claussen och hans fru Minna i spetsen har gjort ett otroligt bra jobb inför och under detta prov med över 500 starter på en vecka. Många hade ställt upp och upplåtit sina marker vid detta prov. På de två provdagar som jag dömde var det bra med rapphöns och de flesta hundar fick chans på fågel.
Till min stora överraskning så tilldelades jag DESK:s Hedersplakett i silver. Det är en utmärkelse jag sätter stort värde på. Har många gånger åkt till Danmark med mina hundar och alltid mötts av gästfrihet och fina prov. Den danska gränsen var under många år stängd pga rabies, men öppnades igen 1996. Tror att jag var den förste som åkte till Danmark och ställde upp med hund.
Våren 1996 for vi till DESK:s huvudprov vid Bramming och ställde upp med Hagalidens Busan i segrarklassen. Provet gick över 2 dagar och Busan stod till slut som segrare.
Hon hade en minnesvärd situation där hon stod och när domaren och jag gick fram mot henne så lättade en hare, så både domaren och jag suckade av besvikelse. Det gällde ju att vara positiv, så jag sa att där finns säkert även höns kvar eftersom Busan stod kvar. När hon får avancerar framåt så lyfter parhöns och hon är komplett lugn i uppflog och skott. Ett härligt minne.