Nu har äntligen Tjoffsan valpat och allt gick fint. Det blev 6 valpar, varav 4 tikar och 2 hanar. Alla valparna är tingade och kommer att åka till Danmark, Norge och så här hemma. Vi kommer att ha kvar en tik.

 Så har jag återvänt hem efter några fantastiska dagar som domare och gäst hos den Danska Engelska Setterklubben.

Fick förmånen att döma UKK tillsammans med Svend-Åge Vad. Det är ett prov där årets 1:a pristagare bland unghundar möts för att kora årets unghund. Vid detta prov läggs den största vikten på naturlig talang i form av stil, format, reviering mm. Dessa kvalitéer betyder mer än dressyr och fågeltagningar, även om det såklart har en viss betydelse i bedömningen. 16 hundar ställde upp i denna prestigefyllda tävling. Det var mycket hög klass på deltagande hundar och det blev små nyanser som fick fälla avgörandet. Jag konstaterar att dansk engelsk setter just nu har en mycket god återväxt och är säker på att flera av de hundar jag dömde kommer att få betydelse som kommande avelshundar.

Bjergsagers Zika vann, följd av Nordvestjydens Milla, Klintholms Artur, Tobölbjergs Nobel och med Drongstrup E Bessie som nr 5.

Det var många tal och gåvor till klubben. Den Svenska Engelska Setterklubben skänkte en fin tavla, med ett jaktmotiv från ripjakt.

Jag träffade många gamla bekanta och vänner i Danmark. Bl a Kurt Nedergaard, kennel Nordvestjydens, som för länge sedan köpte Hagalidens Maja som blev Dansk Jaktchampion.

Paul Rasmussen, Östkystens kennel, som bla använde Hagalidens Klint i sin framgångsrika avel.

Jag träffade också Keld Hansen som jag mötte i finalen på Svenska Setterklubbens segrarklass vid vårt 100-årsjubileum år 2003. Han hade då Pilehave Tinn och jag Hagalidens Othelia, som vann detta prov med cert.

Styrelsen med ordförande Erling Claussen och hans fru Minna i spetsen har gjort ett otroligt bra jobb inför och under detta prov med över 500 starter på en vecka. Många hade ställt upp och upplåtit sina marker vid detta prov. På de två provdagar som jag dömde var det bra med rapphöns och de flesta hundar fick chans på fågel.

Till min stora överraskning så tilldelades jag  DESK:s Hedersplakett i silver. Det är en utmärkelse jag sätter stort värde på. Har många gånger åkt till Danmark med mina hundar och alltid mötts av gästfrihet och fina prov. Den danska gränsen var under många år stängd pga rabies, men öppnades igen 1996. Tror att jag var den förste som åkte till Danmark och ställde upp med hund.

Våren 1996 for vi till DESK:s huvudprov vid Bramming och ställde upp med Hagalidens Busan i segrarklassen. Provet gick över 2 dagar och Busan stod till slut som segrare.

Hon hade en minnesvärd situation där hon stod och när domaren och jag gick fram mot henne så lättade en hare, så både domaren och jag suckade av besvikelse. Det gällde ju att vara positiv, så jag sa att där finns säkert även höns kvar eftersom Busan stod kvar.  När hon får avancerar framåt så lyfter parhöns och hon är komplett lugn i uppflog och skott. Ett härligt minne.

Nu har vi parat vår Tjoffsan med den fransk/danska engelska settern Indy du Marais de la Malvoisine. En parning som vi givetvis hoppas mycket på, och vi ser med spänning fram emot kullen. Valparna förväntas komma i slutet av mars.

Nu är säsongen för harjakt i full gång – och här står en ung stolt jägare med Maja och en nyskjuten hare.

Maja & Elliot med hare

Majas valpar hämtades i månadsskiftet oktober/november. Samtliga hemresor gick utan missöden och alla valparna har jättefin mentalitet, och det ska bli spännande att följa utvecklingen framöver.

Valparna har nu blivit små hundar som leker och stojar! De har nu flyttat ut i hundgården, där de har tillgång till att själva välja om de vill vara ute eller inne. Inomhus är det varmt och skönt, men de föredrar att vara ute under soliga dagar. Valparna växer varje dag och det är roligt att följa deras utveckling, där man kan se skillnader från en dag till en annan.

Hanar 5 veckor

Tikar fem veckor

Hanar 3 veckor

Tikar 3 veckor

Majas valpar växer för varje dag! De är nu två veckor och har öppnat ögonen.

Tikvalpar

Hanvalpar

Direkt efter jakten åkte vi söderut till Bruksvallarna och Setterklubbens huvudprov i Bruksvallarna.
Jag dömde där den första dagen. Det var unghundar och öppenklass hundar, men vi hade otur och hamnade på en mark där det var glest mellan riporna. Dagen efter var det dags för segrarklass och Tjoffsan var anmäld. Provet gick på öppen fin terräng och det var gott om ripor. Det blev en fantastisk dag för oss, Tjoffsan vann sin segrarklass med cert och vid matchning om Cacit, så utsågs hon till segrare även där. Hon är därmed Int JCH och det är första hunden i kennelns historia.

Kjell med Hagalidens Tjoffsan (1 skl cert cacit) och Kjell Bygdeståhl med Heggelifjellets Messi (1 skl cert reservcacit).

Gunnar Hedlund med Högfjällshundens Lina (2 skl), Kjell Bygdeståhl med Heggelifjellets Messi och Kjell med Hagalidens Tjoffsan.

I slutet av augusti bar det som vanligt iväg mot Jämtland och ripmarkerna. Förväntningarna är som vanligt stora, att ripkullarna ska vara stora och talrika och inte minst så såg vi fram mot naturupplevelsen. Det var inget toppår, men det fanns fina kullar även om det ibland var långt emellan dem. Vi fick några härliga dagar och Tjoffsan och Flinga var riktigt bra och gav oss fina jaktupplevelser.

Tjoffsan apporterar en ripa