Vi hade bestämt att valparna skulle få namn på ”Astrid Lindgren tema ”. Eftersom alla valparna var tricolourer så var det bara att registrera och sedan fördela namnen. När våra valpköpare valt namn så återstod bara Tjoffsan. Visste inte då att bland alla snälla barn och rollfigurer i Astrids värld, så fann det en elak råtta vid namn ”Tjoffsan” (Nils Karlsson Pyssling). Den skulle bli vår. Alla frågade hur kunde du hitta på detta namn. Ja vad svarar man ? Hur som helst så var vår Tjoffsan inte alls lik Astrids Tjoffsan. Vår lilla valp och sedermera unghund utvecklade sig till en trygg och trevlig hund. Hon fick som alla våra andra hundar tidigt lära sig lite ordning och reda här hemma och att man måste komma då husse kallar.

Ungefär så långt hade vi kommit när vi for till vårvintern i Jämtlandsfjällen. Den veckan tände till Tjoffsan ordentligt. Vita ripor och lättsprunget underlag, härligt för en springvillig engelsk setter. Dock så jag aldrig en tendens till stånd. Till slut så fick mamma Flinga stå för letandet och finna sig att bli kopplad på ståndet och lilla Tjoffsan fram istället. Kopplad som hon var så var det ju enkelt att sätta henne när riporna flög. Det var väl ungefär så långt vi kom däruppe. Jag var glad för jag visste att jag hade fått en hund med bästa stil, format och jaktlust. Sedan hem och polera fram funktion för den uppgift hon skulle få. Lärde henne faktiskt till slut att stå genom att lägga lina och föra henne sakta mot fågel jag visste fanns där ute tryckande. Bra tecken på engelsk setter att de inte står tidigt eller för allt möjligt.

Tillbaka lite i tiden. Vi var ute efter en ny setter och då bestämde vi oss för att para vår Flinga. Under de senare åren har Bjerndrup´s kennel i Danmark fått fram hundar med stor jaktlust, stort format och härlig stil. Där återfinns derbyvinnare, unghundsvinnare m.m. Valet föll till slut på Birk, som dessutom är en mycket snygg hund(DUCH). Han har utmärkt mentalitet och är trevlig i största allmänhet.

Tjoffsan i stånd för rapphöns.

Nu åter till hösten 2014 när unghundssäsongen inleds med rapphönsträning här hemma innan det bar iväg till fjällen. Väl framme där så återstod att se om det skulle fungera lika som det gjorde hemma med hönsen. Allt gick bra och hon skötte riporna för det mesta, dock inte alltid så jag avstod från att fälla någon för henne. Brukar inte göra det förrän de är helt stabila i fågelsituationer. Hon går stort och fint, nyttjar vinden bra och reser kanon. Vad kan man önska sig mer? Jag kände att jag åter började få upp lusten för att gå på jaktprov och starta hund. Behöver väl känna att jag hade ett bra ämne för att tända till igen. Väl hemma igen så återupptog vi träningen och allt fungerade bra. Vi var då en vecka in i september och jag kände att jag inte kunde komma längre just då med träningen, utan Tjoffsan var helt enkelt mogen för start på jaktprov. Inga möjliga prov i Sverige just då, däremot i Danmark var det full fart med provverksamheten. Anmälningstiden hade gått ut för de närmaste proven på Själland, men på Jylland fanns det plats på två olika prov, lördag samt söndag. Inga problem som vanligt att komma till Danmark, jag fick hjälp med anmälan och betala det kunde jag göra på plats. Allt gick som på räls, stånd för fasan i första släpp, bra resning och lugn i flog och skott. Vilken start ! Det blev 1:a pris i UK. Lika bra gick det på söndagen, dock med några fler släpp. Det var 50 mil hem, men det gick som en dans med den starten för Tjoffsan. Sedan var det Setterklubbens huvudprov, som ifjol gick i Skåne. Även där gick det bra och Tjoffsan fick SSK:s derbypris(det äldsta i landet) med 1 UK. I stora derbyt blev det en 4:e plats med 1 UK.

En fantastisk säsong och start för Tjoffsan. Nu ser jag fram mot kommande äventyr i öppen klass och kanske så småningom tampas i segrarklass, men där finns många hinder att övervinna på den vägen. Det skulle vara roligt att åter få tampas med Kent Svensson m. fl., som vi gjorde i stort sett varje höst under 80- och 90 talet. Att sedan Tjoffsan skulle vinna silversettern och utses till årets unghund är ju också väldigt roligt, det är ju något man bara har chans till en gång i hundens liv. Hennes stora styrka är jaktlust, format, utmärkt stil, utmärkt mentalitet och vass i fågel. Nu gäller det bara att utveckla dessa egenskaper vidare till den färdiga hunden.

Grimslöv 23 april 2015

Kjell Gustafsson